Svensk ordbok 2009, webbversion

sla`gregn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en slag|­regn·et●mycket häftigt regn som bl.a. slår ner örter och säd meteorol.JFRcohyponymskurcohyponymhällregncohyponymspöregncohyponymskyfallhyperonymnederbörd åska och slagregnsedan 1516framställning från riksföreståndaren Sten Sture till rikets ständer (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. slaghräghn Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke omkull, eftersom det var grundat på hälleberget.Bibeln (1917 års övers.), Matteus 7:25 (ur en liknelse av Jesus)