substantiv ~n slagrutor
slag|rut·an●grenklyka som används som (förment) hjälpmedel vid sökande efter vatten- och malmådror i marken
eftersom den anses böja sig nedåt mot sådana
verkt.○äv. bildligtupptäckarförmåga
en litteraturkritiker bör ha något av en slagruta när det gäller unga författaresedan 1718av ty. Schlagrute med samma betydelse, till schlagen ’slå’ och Rute ’spö’; jfr 1ruta 4