verb ~de ~t
slamr·ar●åstadkomma slammer
NollJFRcohyponym1skramla 2
slamrande godsvagnar○äv. med opers. konstruktiondet slamrade i köketslamra (med ngt)sedan 1520-taletJungfru Marie Psaltareav ljudhärmande urspr.; jfr 2slam
Subst.:vbid1-325525slamrande;
slammer