Svensk ordbok 2009, webbversion

slam`ra verb ~de ~t slamr·aråstad­komma slammer NollJFRcohyponym1skramla 2 slamrande gods­vagnaräv. med opers. konstruktiondet slamrade i köketslamra (med ngt)sedan 1520-taletJungfru Marie Psaltareav ljud­härmande urspr.; jfr 2slam Subst.:vbid1-325525slamrande; slammer