slant
substantiv ~en ~ar
slant·en1(mindre värdefullt) mynt
numism.JFRcohyponympeng
kopparslantsilverslantbarnen fick var sin slant att köpa godis för○äv. om viss summa pengaren sparad slantkameran kostade en rejäl slantringen kostade sina modiga slantarför hela slantenuteslutande
under skolans vegetariska vecka var det grönsaker för hela slanten
hålla i slantarnavara sparsam
föreningens kassör såg till att hålla i slantarna
singla slantkasta ett mynt och låta ett avgörande bero på vilken sida som hamnar uppåt
de singlade slant om vem skulle köra första sträckan hem
vara slagen till slantvara hjälplös eller besegradvända (och vrida) på slantarnavara försiktig med utgifterna
de fick vända och vrida på slantarna för att få ekonomin att gå ihop varje månad
sedan 1645trol. samma ord som sv. dial. slant ’trasa’, till slanta ’dingla’; besl. med slinta; idiomet vara slagen till slant (1845) till ordspråket den som är slagen till slant blir aldrig en daler, ung. ’den som är fattig eller obegåvad kommer sig sällan upp här i världen’
2typ av långt, styvt metspö
särsk. anv. vid metning av gädda
jakt.slantfiskeslantkroksedan 1673trol. till sv. dial. slanta ’dingla (upp och ner)’; jfr 1slant