Svensk ordbok 2009, webbversion

1slask substantiv ~et slask·et1blöt sörja särsk. bestående av smältande snö blandad med grus m.m. meteorol.JFRcohyponymmoddcohyponymmörja 1 snöslaskslasket från gatan stänkte upp på trottoaren när bussen startade○äv. om neder­börd i form av regn­blandad snöslaskväderregnet över­gick i slasksedan 1625till slaska 2blöta sopor och smuts­vatten hush.slaskspannslaskvattenvar slänger ni slasket?sedan ca 1635
2slask substantiv ~en ~ar slask·en●ned­sänkning i disk­bänk (vid sidan av disk­hon) med perforerad botten för ut­släpp av spill­vatten hush.SYN.synonymvask skölja disk över slaskensedan 1894förk. av slasktratt