Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
slentri·an·en●mekanisk vanemässighet
som (enl. talaren) bör ifrågasättas
psykol.JFRcohyponymrutin 1cohyponymstereotypi 1cohyponymvanacohyponymvanetänkande
slentriantänkandebryta slentrianendet hade gått slentrian i deras arbetesedan 1729av ty. Schlendrian med samma betydelse, till schlendern ’gå och driva’; jfr släntra