Svensk ordbok 2009, webbversion

slentria´n substantiv ~en slentri·an·enmekanisk vanemässighet som (enl. talaren) bör ifråga­sättas psykol.JFRcohyponymrutin 1cohyponymstereotypi 1cohyponymvanacohyponymvanetänkande slentriantänkandebryta slentrianendet hade gått slentrian i deras arbetesedan 1729av ty. Schlendrian med samma betydelse, till schlendern ’gå och driva’; jfr släntra