Svensk ordbok 2009, webbversion

slev substantiv ~en ~ar slev·en●större, skedliknande köks­redskap med långt skaft anv. bl.a. att röra och ösa med hush.verkt.hålslevsoppslevsåsslevträslevhon tog ett tag med sleven i lingongrytan○äv. ut­vidgatmursleven slev (med ngt), en slev (ngt)få (sig) en släng av slevense1släng 1 var ska sleven vara om inte i grytanuttr. för att ngn/ngt självklart hör hemma i visst sammanhangsedan 1499 (i sammansättn. järn-)inventarieförteckning på finska Nyslott (Arwidsson)fornsv. slef; trol. av lågty. slef med samma betydelse; urspr. till ett verb med bet. ’klyva’