Svensk ordbok 2009, webbversion

slick`a verb ~de ~t slick·ar1ofta med partikel, t.ex.av, i fara över (ngt) med tungan ofta i av­sikt att få i sig en liten mängd av ngt (halv)flytande Nollhon slickade av fingret som hon doppat i sylt­burkenkatten slickade snabbt i sig gräddenhunden slickade henne i an­siktet○äv. bildligt, ofta med bi­betydelse av njutning e.d.han slickade i sig berömmet○i perf. part. äv.glansig (av hårfett) och till synes fast­klistrad håret låg slickat in­till huvudet○äv. om person med så­dant hår (ibl. med an­tydan om o­pålitlighet e.d.)en slickad typslicka (av) ngt, slicka (i sig) ngt, slicka ngn (ngnstans)slicka sig om munnensemun slicka sina sårsesår sedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. slikka; av lågty. slicken med samma betydelse 2lätt och snabbt stryka över ngn yta Nollvågorna slickade stenarna vid strandenmolnen slickade bergens topparlågorna slickade träd­kronornaslicka ngtsedan 1831Subst.:vbid1-325977slickande, vbid2-325977slickning; slick (till 1)