Svensk ordbok 2009, webbversion

sling`ra verb ~de ~t slingr·ar1röra sig i slingor komm.hon slingrade och vred sig för att komma loss ur hans greppormen slingrade fram i gräset○äv.löpa i slingor om väg m.m. stigen slingrar ner mot sjönslingra (ngnstans)sedan 1715av lågty. slingeren ’slingra; rulla (om far­tyg)’; besl. med 2slunga 2linda Nollhon slingrade armarna runt halsen på pappaslingra ngt om/runt ngn/ngtsedan 17503svänga hit och dit i sjö­gång om far­tyg sjö.JFRcohyponym1rulla 5cohyponymstampa 2 slingrasedan 1633Subst.:vbid1-326098slingrande, vbid2-326098slingring