verb slank slunkit, pres. slinker
slink·er●vanligen med partikel, t.ex.in, med, ur
förflytta sig snabbt och nästan omärkligt
om person el. djur
NollJFRcohyponym1smita 1cohyponymsmyga 1cohyponymslippa 2
hon slank in genom en sidoingång○äv. bildligtett avsnitt som slank med av misstagett par förflugna ord slank ur henneslinka (in/med/ur) (ngnstans), slinka (ur ngn)sedan mitten av 1400-taletSvenska Medeltids Dikter och Rimfornsv. slinka ’krypa; smyga sig’; gemens. germ. ord, besl. med slank
Subst.:vbid1-326111slinkande
2slink`a
substantiv ~n slinkor
slink·an●prostituerad kvinna
starkt nedsätt.samh.yrk.gatslinka○ngn gång äv. om annan sexuellt vidlyftig kvinnastarkt nedsätt.sedan 1675till 1slinka