Svensk ordbok 2009, webbversion

sli`pa verb ~de ~t slip·ar1göra (yta) slät genom att gnida runt med ngt rivande tekn.JFRcohyponymglättacohyponympolera slipdammslipmaskinslipverktygslipa och lackera om golvetslipa botten på båteninlands­isen har slipat kobbarna○äv. med avs. på o­jämnhet e.d.vanligen med partikel, särsk.bort slipa bort hacket på skivan○äv. om skapande av (ett mönster av) plana ytorslipa diamanterslipade kristall­glas○äv. bildligteliminera (mindre svagheter i) slipa argumenten in­för debattenhan har slipat av de värsta kantigheterna i sitt sättslipa (av/bort) ngtsedan 1519Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. slipa ’släpa; slipa’; trol. av lågty. slipen ’glida; släpa; slipa’; jfr slip, slippa, slipprig 2vässa (egg på) kniv e.d. tekn.JFRcohyponymbryna 2 slipstenslipa knivar○äv. all­männarefågeln slipade näbben mot barkenslipa ngtsedan 1509brev från biskop Hemming Gadd till Vadstena kloster (Styffe)Subst.:vbid1-326136slipande, vbid2-326136slipning