verb ~de ~t
slir·ar●(förlora fästet och) okontrollerat glida utan väggrepp
på halt underlag; särsk. om bil(hjul)
trafik.JFRcohyponymsladda 1
slirskyddskolbussen slirade av vägenbilen stod och slirade i snön utan att komma ur fläcken○äv. ngt utvidgatkopplingen sliradeslira på kopplingen○äv. bildligt, särsk.vara mindre distinkt
i tal el. sång men äv. i resonemang e.d.
slira på tonernaslira (ngnstans), slira (i/på ngt)sedan 1836sv. dial. slira ’slingra sig (fram)’; gemens. germ. ord; besl. med släde
Subst.:vbid1-326242slirande,
vbid2-326242slirning
2sli`ra
substantiv ~n sliror
slir·an●vanligen plur.
strimma med annan struktur som avviker från omgivningen
Nollatt luften under varma dagar tycks dallra beror på slirorsedan 1908av ty. Schliere ’slemmig massa; slam; slira’