Svensk ordbok 2009, webbversion

sli`ta verb slet slitit sliten slitna, pres. sliter slit·er1nöta (ngt) genom trägen an­vändning ofta så mycket att det upp­står hål Nollslitskyddslitytasom den pojken sliter byxor!○äv. med tanke på resultatetslita hål på strumporna○äv. bildligtdet späckade schemat slet på krafternaslita ngt, slita (på ngn/ngt)slit den med hälsanse1hälsa slita spösespö sedan mitten av 1300-taletGotlands-Lagenfornsv. slita; gemens. germ. ord; jfr slitage, slits 2ofta med partikel, t.ex.av, upp häftigt rycka och dra loss, i­tu e.d.; om varelse Nollhunden slet av kopplethon slet upp brevet○spec. i ett ut­tryck med an­givande av resultatetvargen slet bytet i stycken○äv. bildligt, spec. om icke-levande före­teelsevinden slet i seglensmärtorna slet i hennes in­älvor○spec. äv. i ut­tryck för förnimmelser, känslor o.d.en syn så vacker att hon inte kunde slita blicken från denslitas mellan o­lika kravslita (av/upp) ngt, slita i ngt, slita ngn/ngt (SÄTT)slita sitt hårsehår sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3arbeta mycket hårt arb.JFRcohyponym2släpa 3 slita och släpade slet med hem­uppgifterna halva nattenslita (med ngt/att+V)slita hundsehund slita ontseond 3 slita som ett djurslita hårt​ hon slet som ett djur för att få i­hop pengar till sin drömbil sedan 16294i vissa ut­tryck av­göra särsk. jur.Nollslita en tvistslita ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-326278slitande, slitning (till 1, 2 + 4); slit (till 3), slitage (till 1)