verb ~de ~t
slok·ar●hänga slapp och nedböjd
om ngt avlångt och böjligt
NollJFRcohyponymslaka 1
tulpanerna slokade redanslokande mustascher○äv. mer el. mindre bildligt, med antydan om nedstämdhethon slokade med huvudetsloka (med ngt)sedan ca 1635sv. dial. sloka ’hänga slapp; stryka omkring (sysslolös)’; besl. med slak
Subst.:vbid1-326369slokande