Svensk ordbok 2009, webbversion
slump
substantiv ~en ~ar
slump·en1resultat eller yttring av omständigheter som inte kunnat förutses eller kontrolleras
statist.SYN.synonymtillfällighet
JFRcohyponymsammanträffande 2
slumpbetonadslumpfaktorslumpmässigslumpvisen lycklig slumpen olycklig slumpdet var en ren slump att de träffadesav en slump fick de reda på att hon var i stanpolisen lämnar ingenting åt slumpen inför statsbesöket○ibl. om ödet e.d., tänkt som personligt verkande kraftslumpen gynnade hans planerslumpens skördarseskörd
sedan 1623av lågty. slump ’lyckträff; tillfällighet’
2rest(lager)
handel.sälja slumpen till högstbjudandesedan 1617