Svensk ordbok 2009, webbversion

1slung`a substantiv ~n slungor slung·an●typ av kast­redskap som snabbt svängs runt och där­efter stannas så att en projektil sänds i­väg mil.JFRcohyponymkatapult slungstenhandslungastenslunga○äv. om an­dra liknande redskaphonungsslungasnöslungasedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. sliunga; till 2slunga; jfr slinga
2slung`a verb ~de ~t slung·ar●ofta med partikel som an­ger rörelse­riktning, särsk.ut kasta med stor svepande arm­rörelse NollJFRcohyponymslänga 1 han slungade radio­apparaten i väggen i vredes­mod○äv. ut­vidgat, särsk. (i fråga) om natur­krafter e.d.hon slungades ut i gatan vid explosionen○spec.centrifugera (honung) ur vax­kaka ○äv. bildligthon slungade ut invektiv och förbannelser mot honomslunga (ur/ut) ngn/ngt (ngnstans)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. sliunga ’slingra (sig); slunga’; gemens. germ. ord; jfr slingra, slänga Subst.:vbid1-326592slungande, vbid2-326592slungning