verb slutförde slutfört, pres. slutför
slut|för·de●föra till ett (naturligt) slut
så att ett resultat av ngt slag uppnås
NollJFRcohyponym1avsluta 1cohyponymfullbordacohyponymfullfölja
slutföra förhandlingarnaslutföra sin utbildningslutföra ngtsedan 1848Subst.:vbid1-326810slutförande,
vbid2-326810slutföring