substantiv ~en
smä·lek·en●grovt nedsättande behandling
som ngn tvingas utstå; ofta hån el. förakt
komm.JFRcohyponymförödmjukelse
de fick lida smälek för sin tro○ibl. äv.nesa
smäleken att förlora mot jumbolagetsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. smäleker; till lågty. smelik ’skamlig; skändlig’; besl. med små