substantiv ~n smällor
smäll·an1redskap att smälla med
verkt.flugsmällasedan 1889till 2smälla
2vanligen i sammansättn.
anordning som ger ifrån sig smällande slag eller ljud
ngt åld.Nollaktersmällasedan 17492smäll`a
verb smällde smällt, pres. smäller
smäll·er1ibl. med partikelntill
slå
på ett sätt som ger upphov till kraftigt, kortvarigt ljud
komm.smälla handflatan i bordet○spec.ge (ngn) ljudligt slag
hon smällde till honom i ansiktetsmälla ngt ngnstans, smälla (till) ngn (ngnstans)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. smälla; trol. av ljudhärmande urspr.
2slå häftigt
Nollsmälla i dörrarnasmälla (i ngt)annars smäller detannars blir det strykel. skäll
lämna tillbaka mobilen, annars smäller det!
sedan början av 1500-taletSagan om Didrik af BernSubst.:vbid1-330027smällande;
1smäll
3smäll`a
verb small el. smällde, smällt, pres. smäller
smäll·er●ge ifrån sig häftigt, kortvarigt (knallande) ljud
Nollflaggorna smällde i den hårda vindendet smällde från geväretdörren stod och smällde○ibl. spec.explodera
○äv. bildligt, särsk.utbryta väpnad konflikt
vard.efter upplösningen av Jugoslavien smällde det snart i Sarajevo och på andra ställensmälla (ngnstans)(i morgon) smäller det(i morgon) äger det rumvanl. i fråga om viktig händelse
imorgon smäller det, då sparkar allsvenskan igång!
smälla högre/högstse1hög 2
smälla lika högtse1hög 2
sedan ca 1452Nya eller Karls-KrönikanSubst.:vbid1-330033smällande