Svensk ordbok 2009, webbversion

smärt`gräns substantiv ~en ~er smärt|­gräns·en●övre gränsen för att inte känna smärta med.hennes kropp var spänd ända till smärtgränsen○äv. om övre gränsen för när smärta är ut­härdlig○äv. bildligt, vanligen om övre gränsen för vad som är ut­härdligtefter flera år av o­avbruten standard­sänkning hade barn­familjerna nått smärtgränsenin­skränkning av strejk­rätten – där gick smärtgränsen för LO-medlemmarnasmärtgränsen (för ngn/ngt)sedan 1947