Svensk ordbok 2009, webbversion

smak substantiv ~en ~er smak·en1förnimmelse i munnen genom på­verkan av lösta (födo)ämnen vanligen upp­fattad som sur, salt, söt, besk etc. fysiol.JFRcohyponymsmaksinne smaksensationen syrlig smakden sura smaken fick henne att grina illa○äv. om (viss) pregnant smak, ofta i kombination med luktsmaktillsatssmakämnehon satte smak på såsen med lite grön­peppar○äv. om spec. smak, ibl. bi­smakblecksmakmjölken hade tagit smak av löken som låg bred­viden mandel­kaka med smak av citron○äv. bildligt om annat sinnes­intryckförsmaken nostalgisk smak av 90-talen smak (av ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. smaker; av lågty. smak med samma betydelse; ev. urspr. ’slickfinger’ och av ljud­härmande urspr. 2smak­sinne fysiol.smaknervrökning kan med­föra att smaken försämrassedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser3upp­fattning om vad som är vackert, passande eller bra psykol.JFRcohyponymtycke 1 smakdomareha god smakha dålig smakvar och en väljer efter sin smakhon har en kräsen litterär smakklänningen var inte i hans smak○spec. i vissa stående ut­tryckom tycke och smak ska man inte diskuterasmaken är o­likasmaken är som baken – delad○äv. om så­dan upp­fattning som enl. veder­tagna normer är den rättasmaklössmakrådhon saknar smak○äv. om (upp­fattning som leder till) spec. upp­skattning av viss före­teelseen internationell publik med smak för det elegantafalla ngn i smakenpassa ngns smak​ debatt­inlägget om rök­förbud föll inte alla i smaken sedan 16794tur mindre brukl.Nollsmakstarthan hade smak som inte blev på­kördsedan 1809