Svensk ordbok 2009, webbversion

sme`ta verb ~de ~t smet·ar1ofta med partikel, särsk.ner bestryka med mjuk, kladdig röra och ofta smuts NollJFRcohyponymkladda 1cohyponymklenacohyponym2geggacohyponymkleta ner små­barnen hade smetat ner duken med smör○äv. med konstruktionsväxlingmed partikel, särsk.in, på stryka på, arbeta in ngt kladdigt smeta in kroppen med sol­krämsmeta (ner/på) ngn/ngt (med ngt), smeta (in) ngt (på ngn/ngt)sedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. smita, smeta; bildat till en germ. ord­rot med bet. ’smörja på’; besl. med 1smita 2 2lämna smetiga märken Nollsörjan i diket smetade mot kjol­fållen○äv.ofta refl. bilda smetig massa blodet från såret i pannan smetade sig på kindensmeta (sig) (ngnstans)sedan 1674Subst.:vbid1-328290smetande, vbid2-328290smetning