Svensk ordbok 2009, webbversion

smick`ra verb ~de ~t smickr·ar●göra (ngn) till före­mål för smicker komm.smickra honom, be honom om rådVad vacker du är! – Det säger du bara för att smickra○äv.göra glad och stolt det smickrar mig att så många har kommit för att höra mig○ngn gång äv. med konstruktionsväxlingerbjudandet smickrade hans få­fängasmickra (ngn/ngt)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. smikra; nord. ord, besl. med no. smika ’stryka’ och med smeka Subst.:smickrande; smicker