Svensk ordbok 2009, webbversion
smi
`
la
verb
~de ~t
smil·ar
●
(små)le
komm.
”Nu smilar vi allihop”, sade fotografen
smila (mot ngn)
sedan ca 1620
gemens. germ. ord, trol. besl. med lat.
mi
´
rus
’beundransvärd’; jfr
mirakel
Subst.:
vbid1-328401
smilande
;
smil