verb smet smitit, pres. smiter
smit·er1avlägsna sig omärkligt
för att slippa ifrån ngt obehagligt
NollJFRcohyponymrymma 2cohyponymavvika 1
smita från notansmita från fängelset○spec.avvika från trafikolycksplats
när man själv har varit inblandad i olyckan
○äv. bildligtsmita från sitt ansvarsmita (från ngt)sedan 1534sv. dial. smita; urspr. samma ord som 1smita 2
2ofta med partikelnåt
sitta tätt
om klädesplagg o.d.
kläd.klänningen smet åt kring midjansmita (åt)sedan 1900gemens. germ. ord; jfr no. smita ’slå till; bestryka’; besl. med smet, 1smitta
3färga av sig
mindre brukl.Nollfärgen smitersmitasedan ca 1880samma ord som 1smita 2
Subst.:vbid1-328465smitande,
vbid2-328465smitning
2smi`ta
substantiv ~n smitor
smit·an●hop
ngt åld.Nollen hel smita med kläderen smita (ngt/ngra), en smita (med ngt/ngra)sedan 1848till 1smita