substantiv ~n smittor
smitt·an●överföring av smittämne från en individ till en annan
med.kontaktsmittasprida smittautsättas för smitta○äv. om fullt utvecklad sjukdomrabiessmittasalmonellasmittasmåbarnen blev utsatta för smittan sedan syskonen drabbats av den i skolansedan ca 1400Klosterläsningfornsv. smitta ’fläck; smitta’; av lågty. smitte ’fläck’, till smitten, se 2smitta; besl. med 1smita 2
2smitt`a
verb ~de ~t
smitt·ar1ibl. med partikelnner, utan större betydelseskillnad
(råka) överföra egen infektion till
med.jag är förkyld och vill inte smitta (ner) dig så jag tar inte i handsmitta (ner) ngn (med ngt)sedan ca 1655jfr fornsv. smitta ’fläcka, smutsa’; av lågty. smitten ’smutsa ned’
2vara smittsam
med.kikhosta smittar mest den första tidensmittasedan 1807Subst.:vbid1-328477smittande,
vbid2-328477smittning