Svensk ordbok 2009, webbversion

1smu`la substantiv ~n smulor smul·an1ofta plur. liten partikel som av­skilts från torr massa med lös konsistens särsk. från bröd kokk.JFRcohyponym1grand brödsmulakorksmulaskorpsmulamata fåglarna med smulordet var fullt med smulor på bordet efter frukostensedan ca 1385Klosterläsningfornsv. smula; nära besl. med mala; jfr 2smul 2i ut­trycketen smula liten mängd vanligen av abstrakt före­teelse utstr.en smula trygghet och kärlek○ofta äv. i konstruktioner med adj.liten aning han har varit svårt sjuk men är en smula bättre nuen smula (ngt/ADJ)sedan 1508brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)Smulor från den rike mannens bord.Efter Bibelns berättelse om den fattige Lasarus, som låg vid en rik mans port i förhoppning om att få stilla sin hunger med det som kunde bli över efter dennes måltider (1917 års övers., Lukas 16:19–21)
2smu`la verb ~de ~t smul·ar1ibl. med partikelnsönder sönder­dela (ngt) i smulor kokk.smula bröd till fågelmat○ibl. bildligthon smulade full­ständigt sönder hans argumentationsmula (sönder) ngtsedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. smula (sönder); till 1smula 2sönder­delas i smulor kokk.brödet smulade förfärligtsmulasedan 1519Peder Månssons Skrifter på svenskaSubst.:vbid1-328720smulande