Svensk ordbok 2009, webbversion

snäll adjektiv ~t ●som (ofta) låter sitt handlande styras av om­tanke om an­dra och där­för är hjälpsam, und­viker att såra o.d. admin.psykol.JFRcohyponymgodhjärtadcohyponymhygglig 1cohyponymvänlig hennes snälla föräldrarhan är all­tid snäll mot barnensnälla människor hjälpte honom att ringa efter en ambulanshon var snäll och gav sig all­tid tid för an­drahon var kan­ske allt­för snäll och efter­given○spec. om barnlydig, väl­uppfostrad MOTS.antonymstygg 1 en snäll pojke”Finns det några snälla barn här?” frågade jul­tomten○äv. om handling e.d.hon ställde bara snälla frågor○äv. (i adverbiell an­vändning)utan problem båten gick snällt i sjön (adv.)○äv. försvagat i artighetsuttryck, ibl. substantiveratvill du vara snäll och räcka mig saltet?hjälp mig, är du snällsnälla, sätt brickorna i brickvagnarna!○äv. i ut­tryck för förvåning e.d.men snälla du, det menar du inte!snäll (mot ngn)snälla nån (då)!oj!​ men snälla nån, vad har han på sig! sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. sniälder ’rask; duktig; klok; god’; jfr snille, snäll- Nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla.Refräng (efter verser med elakt innehåll) i kuplett av Gösta Stevens i Karl Gerhards revy Köpmännen i Nordens Venedig (1936)