substantiv ~n snäppor
snäpp·an●typ av vadarfågel med rak eller böjd, smal näbb och långa, smala, spetsiga vingar
zool.drillsnäppagluttsnäppakärrsnäppasedan 1664av lågty. sneppe, snippe med samma betydelse; besl. med 1snip (efter fågelns långa, smala näbb)
2snäpp`a
verb snäppte snäppt, pres. snäpper
snäpp·er●spänna två fingrar mot varandra och sedan hastigt släppa
så att ett knäppande ljud uppstår
NollJFRcohyponymknäppa 2
snäppa med tummen och långfingret○äv. utvidgatutföra rörelse som åstadkommer kort, knäppande ljud
snäppa med saxensnäppasedan 1934av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-331924snäppande,
vbid2-331924snäppning