verb snärjde snärjt, pres. snärjer
snärj·er1fånga i snara
jakt.JFRcohyponym2snara
snärja gäddor○äv. bildligtlura, få makt över
genom vissa handlingar
de försökte snärja henne med försåtliga frågorhon blev snärjd av sin egen retoriksnärja ngn/ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. snäria; nära besl. med snar, 1snara, snår
2vrida sig kring och omsluta
om repliknande föremål
Nollkopplet snärjde hunden kring benensnärja ngn/ngtsedan ca 16853jäkta
vard.Nollsnärja mellan hem, jobb och dagissnärja (ngnstans)sedan 1893Subst.:vbid1-331939snärjande,
vbid2-331939snärjning (till 1 + 2);
1snärj (till 3)
2snär`ja
substantiv ~n
snärj·an●typ av slingerväxt som saknar blad och klorofyll
och som bl.a. parasiterar på brännässla, humle el. ljung(växt)
bot.JFRcohyponym2vinda 2
snärjesläktetljungsnärjanässelsnärjasnärjorna släpper kontakten med jorden när de sänt in sugorgan i värdväxtens ledningsvävnadsedan 1751