Svensk ordbok 2009, webbversion

1snär`pa substantiv ~n snärpor snärp·anmycket grovt hagel­korn jakt.SYN.synonymvarghagel snärpladdadsedan 1827av samma urspr. som 2snärp
2snär`pa verb snärpte snärpt, pres. snärper snärp·erlåta strävt om vissa fåglar zool.en snärpande korn­knarrsnärpasedan 1887av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-331965snärpande; 1snärp