verb snäste snäst, pres. snäser
snäs·er●ofta med partikelnav
ge irriterad tillrättavisning eller irriterat svar
komm.JFRcohyponymhuta åt
”Du fattar ingenting”, snäste sonenhon snäste av alla som frågade hur hon måddesnäsa (åt ngn), snäsa (av) ngnsedan 1759sv. dial. snäsa; trol. besl. med snida
Subst.:vbid1-331982snäsande,
vbid2-331982snäsning
2snä`sa
substantiv ~n snäsor
snäs·an●irriterad tillrättavisning eller irriterat svar
komm.sedan ca 1715