Svensk ordbok 2009, webbversion

snö`re substantiv ~t ~n snör·etgrovt, starkt garn av natur- eller syntet­fibrer vanligen anv. för om- el. fast­bindning av större före­mål, men äv. som prydnad hush.JFRcohyponymlinacohyponymrep 1 hampsnörepersiennsnöreskosnöresnörnystanslå ett snöre om paketetett rött paket med vita snörenhon drog kälken efter sig i ett långt snöresedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. snöre; gemens. germ. ord, besl. med sno