Svensk ordbok 2009, webbversion

snar adjektiv ~t 1som handlar eller reagerar utan dröjs­mål admin.JFRcohyponymsnabb hon är allt­för snar att dömahan brusar upp lätt men är ock­så snar till försoningsnar (till ngt), snar (att+V)sedan 1000-taletrunsten, Ardre, Gotland (Sveriges runinskrifter)runform s[n]aran (ack.), fornsv. snar ’snabb; skarp; sträng’; till sv. dial. snara ’slingra sig; sno’; jfr 1snara, snår 2nära före­stående tid.han kommer att av­gå in­om en snar fram­tidman hoppas på en snar lösning av konfliktensedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bern