substantiv ~n snaror
snar·an●repslinga för infångning och fasthållning av ngt
särsk. av djur vid jakt
jakt.JFRcohyponym1ögla
snargillerfågelsnaragäddsnarakastsnaralöpsnaragillra en snara○spec. (förr)repslinga för hängning
de lade snaran om hans hals○äv. bildligtsnaran drogs åt kring den belägrade stadensedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. snara; gemens. germ. ord; nära besl. med snar
2sna`ra
verb ~de ~t
snar·ar●fånga med snara
jakt.JFRcohyponym1snärja 1
snara riporsnara ngtsedan 1536Subst.:vbid1-330849snarande,
vbid2-330849snarning