verb ~de ~t
snatt·ar●stjäla
ngt av mindre värde
samh.JFRcohyponymknycka 2cohyponymnalla
en pojkliga som snattade på varuhusetsnatta (ngt)sedan förra hälften av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. snatta; nordiskt ord av oklart urspr.
Subst.:vbid1-330947snattande;
snatteri