Svensk ordbok 2009, webbversion

snatt`erand substantiv ~en snatteränder snatter|­and·enen and med vit ving­spegel, vars hanne har finstrimmig prakt­dräkt i grå­svart och vitt och vars hona ger i­från sig ett karakteristiskt, hög­ljutt snatter som sjunker och av­tar mot slutet; sparsamt före­kommande i Sverige zool.sedan 1814