Svensk ordbok 2009, webbversion
snatt`erand
substantiv ~en snatteränder
snatter|and·en●en and med vit vingspegel, vars hanne har finstrimmig praktdräkt i gråsvart och vitt
och vars hona ger ifrån sig ett karakteristiskt, högljutt snatter som sjunker och avtar mot slutet; sparsamt förekommande i Sverige
zool.sedan 1814