verb ~de ~t
snav·ar●stöta foten mot (ngt) och (vara nära att) falla
NollJFRcohyponymsnubbla
hon snavade på en vinranka○äv. bildligthan var så rörd att han snavade på ordensnava (på/över ngt)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. snava; av ovisst urspr.
Subst.:vbid1-330967snavande,
vbid2-330967snavning