verb ~de ~t
snid·ar●skära (mönster eller figurer) i trä
el. annat (mjukare) material; vanligen i prydande syfte
konstvet.tekn.konstfullt snidade dörröverstyckensnida (ngt), snida (i ngt)sedan 1536sv. dial. snida; gemens. germ. ord av outrett urspr.; jfr 1sned, snickra, 1snitt
Subst.:vbid1-331240snidande;
snideri