substantiv ~t ~n
snill·et●person med lysande (intellektuell) begåvning
på ngt område el. i allmänhet
psykol.yrk.SYN.synonymgeni
språksnilleuniversalsnilleett matematiskt snille○ngn gång äv.lysande begåvning
hennes snillesedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. snille; till snäll i bet. ’duktig; rask; listig’
Man äger ej snille för det man är galen.Titel på dikt av Johan Henrik Kellgren (1787)