Svensk ordbok 2009, webbversion

1snitt substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en snitt·et1resultat av skärning i eller genom något ofta upp­kommet genom snabbt drag med kniv JFRcohyponym1skåracohyponymslits 1 snittytalängdsnittympsnittskär några sneda snitt innan brödet sätts in i ugnenspec. in­om kirurginsnittförlossningkejsarsnittlägga ett snittäv. om ut­skuren skiva e.d., särsk. i vetenskapliga samman­hangta ett snitt för mikroskoperingäv. om (bild fram­ställd med hjälp av) en konstnärlig teknik var­vid bilder åstad­koms genom ut­skärning i ngt materialvanligen i sammansättn. färgsnittlinoleumsnittträsnittäv. om jämn­skuren kant på bladen i bunden bokvanligen i sammansättn. guldsnittgyllene snittet delning av en sträcka så att den mindre del­sträckans längd förhåller sig till den störres som den större del­sträckans längd till hela sträckangyllene snittet an­vänds t.ex. av arkitekter och konstnärer, men även i naturen finns skapelser med dessa proportioner sedan 1628av ty. Schnitt ’in­skärning; av­skuret stycke; fason’; bildn. till snida 2tvär­snitt vanligen abstrakt mat.ett snitt genom befolkningen visar ...äv.genom­snitt i snitt brukade det komma 1000 personer på matchernasedan 19603ut­formning särsk. av kläder, med tanke på tillskärningssätt kläd.SYN.synonymskärning 2 en kavaj av modernaste snittäv. bildligtsort, slag en gentle­man av äldre snittsedan 1731
2snitt substantiv ~en ~ar snitt·enofta plur. liten, finare smör­gås kokk.det bjöds på snittar och vin i träd­gårdensedan 1976