Svensk ordbok 2009, webbversion

sno verb ~dde ~tt, pres. ~r 1an­bringa (lång­smalt eller snörliknande före­mål) i flera lösa varv runt annat före­mål NollJFRcohyponym2lindacohyponymtvinnacohyponym1viracohyponym1snurra 2 sno en hals­duk runt halsen○äv.tvinna (ngt) till sno repsno håret till en knutsno ngt (ngnstans), sno ngt (till ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. sno(a); nord. ord med urspr. bet. ’vrida; slingra’ 2ibl. med partikel, t.ex.runt röra (sig) snabbt NollJFRcohyponymflänga 1cohyponymjäkta hon snodde runt för att få allt klart innan gästerna komsno (runt) (ngnstans)sedan 17123stjäla vard.samh.JFRcohyponymroffacohyponymknycka 2 sno en bil○ibl. skämts., särsk. i sportjargonghan snodde guld­medaljen mitt fram­för näsan på stor­favoriten NNsno ngtsedan ca 1755Subst.:vbid1-331433snoende