substantiv ~n snubbor
snubb·an●ofta plur.
kärv tillrättavisning
komm.årsmötets uttalande innebar en snubba åt styrelsensedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. snubba; till ett äldre verb snubba ’korta av, banna’; besl. med snoppa
2snubb`a
verb ~de ~t
snubb·ar●ibl. med partikelnav
ge snubbor
mindre brukl.komm.chefen snubbade av honomsnubba (av) ngnsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv., sv. dial. snubba ’korta av; banna’; besl. med snoppa
Subst.:vbid1-331546snubbande