Svensk ordbok 2009, webbversion
snubb`la
verb ~de ~t
snubbl·ar●(vara nära att) falla genom att foten viker sig eller fastnar i ngt
NollJFRcohyponymsnavacohyponymramlacohyponym1trilla 1
hon snubblade på den höga tröskeln○äv. bildligt, spec.ofta med prep.på
hitta eller komma på av en tillfällighet
han praktiskt taget snubblade på en förmögenhet○spec. äv.staka sig, stamma
snubbla på ordensnubbla (på/över ngn/ngt)snubblande näramycket nära
hennes firma var snubblande nära ett miljonkontrakt med Europas största skidproducent
sedan 1757till sv. dial. snubba ’fumla; snubbla’; av samma urspr. som 2snubba
Subst.:vbid1-331560snubblande,
vbid2-331560snubbling