verb ~de ~t
snurr·ar1ibl. med partikelnrunt
röra sig i cirkelformig bana, varv efter varv
NollJFRcohyponymrotera 1cohyponymcirkla 1cohyponym1rulla 1
snurra runt på ryggchokladhjulet snurradekarusellen snurrade runt, runt○äv. i uttryck för känsla liknande den som uppkommer om man snurrar runtallting snurrade runt i hennes hjärnadet snurrade i huvudet på hennesnurra (runt)få hjulen att snurrasehjul
sedan 1685av ljudhärmande urspr.
2få (ngt) att röra sig i cirkelformig bana, varv efter varv
NollJFRcohyponymsvänga 3cohyponymsno 1cohyponym1rulla 2
snurra på lyckohjuletsnurra pianopallen till lagom sitthöjdsnurra (på) ngn/ngtsedan 1722Subst.:vbid1-331597snurrande,
vbid2-331597snurrning;
vbid3-3315972snurr (till 1)
Snurra, min jord.Titel på visa av Lars Forssell, första gången framförd av Jan Malmsjö 1958
2snurr`a
substantiv ~n snurror
snurr·an●anordning som snurrar runt sin egen axel
men f.ö. inte förflyttar sig nämnvärt; t.ex. en leksak el. ett gyroskop
sjö.spel.○äv.(båt med) utombordsmotor
ngt vard.aktersnurrasedan 1687sv. dial. snurra; till 1snurra