substantiv ~en ~ar
snut·en1polis
vard., nedsätt.samh.akta er, snuten kommersedan 1904till snut 2
2näsa eller mun
vard.; mindre brukl.med.håll snuten!sticka snuten i ngtsedan 1674sv. dial. snut(a) ’nos; (spetsig) näsa’; gemens. germ. ord; besl. med dumsnut, schnauzer, snusa