substantiv ~n
snuv·an●katarr i näsans slemhinna
som bl.a. resulterar i bildning av snor
med.en kraftig snuvaallergisk snuvafå snuvaha snuva○äv.snor
det rann snuva ur näsansedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. snuva; trol. till sv. dial. snuva ’snora; flåsa’; trol. besl. med snusa
2snu`va
substantiv ~n snuvor
snuv·an●vanligen i sammansättn.
skogsrå
sag.yrk.sedan 1927se skogssnuva
3snu`va
verb ~de ~t
snuv·ar●lura
ngn på ngt
vard.komm.leverantörerna snuvades systematiskt på betalning○äv. försvagatberöva
på själva upploppet snuvades NN på segernsnuva ngn (på ngt)sedan 1923sv. slang snuva; ev. besl. med sv. dial. snuva ’kalhugga; kortklippa’
Subst.:vbid1-331727snuvande,
vbid2-331727snuvning