Svensk ordbok 2009, webbversion

societe´t substantiv ~en ~er soci·et·et·en1vanligen best. f. sing. den högsta samhälls­klassen särsk. med tanke på dess sällskaps­liv mest vid beskrivning av äldre förh.admin.sociol.societetsdamgrosshandlarsocietetsmåstadssocietetum­gås i societetensedan 1799via fra. av lat. soci´etas ’gemenskap; sam­fund’, till soc´ius, se social 2(vetenskapligt) sam­fund admin.sociol.vetenskapl.vetenskapssocietetensedan 1635Beträffande variant­formen *societé, jäm­för stilruta för kvalitet.