[såk`-]
substantiv ~n äv. vard. sockerbagarn, plur. ~, best. plur. sockerbagarna
socker|bag·ar·en●konditor
ngt åld.kokk.yrk.sedan 1553En sockerbagare här bor i staden, han bakar kakor mest hela dagen.Alice Tegnér, Sockerbagaren (i Sjung med oss, mamma, häfte 3, 1895)